Vi möttes i Frankrike
Det här inlägget börjar på ett lite annat vis, med en vistext. Den här vistexten passar fint.
För det är rent på tok vad människan är snål
med att dela med sig utav sympati
i denna värld som jagar amorösa mål
medan kärlekslösa skaror drar förbi.
Kom ska vi tycka om varandra
kom så får jag kärligt kyssa dig
strunt i dig själv och tänk på andra
och detta gäller inte minst om mig.
Tid har förflutet och efter föregående resa bor vi nu inte längre. Vi reser fortfarande tillsammans. Det är så vi spenderar tid med varandra.
Kom ska vi tycka om varandra
kom så får jag kärligt kyssa dig.
Platons högsta av kärlekar var själslig.
Aristofanes påstod att vi letade efter oss själva. Vår andra hälft.
En annan sanning. Vår sanning är att vi gillar att vara med varandra. Frankrike - ett tillflyktsland. Inte bara för oss.
Åkte sedan norrut. Om två månader söderut.
