Sydamerika del 5
Odysseus lamnade Kalypso for att efter 20 ar atervanda hem till sin kara Penelope och aterigen styra Ithaka. Han saknade Kalypso efter att han farit, men kande sig mattad av henne nar han var dar. Kanske kommer vi kanna likadant nar vi val har fatt perspektiv pa Mancora. Vi behovde en paus efter Machu Picchu, det tog verkligen pa krafterna. Kanske inte som kriget i Troja tog pa Odysseus hehe.
Vi ska nu ta er med pa en resa som vissa priviligerade manniskor fick gora under Inkarikets storhetstid. For man tror att Machu Picchu endast var till for nagra fa viktiga personer. Bland annat astrologen, solen var ju det viktigaste som fanns.
Dagarna var uppbyggda pa liknande satt, aven fast terrangen och upplevelserna varierade; vi steg upp tidigt, packade ihop vara saker, at frukost och gav oss ivag. Ibland anvande vi oss aven av de otroligt spartanska toaletterna :)
Vi rorde oss upp och ner, hojdskillnaderna for en dag kunde ibland vara upp till 1000 meter. Lunch ats runt tolv oftast, sedan begav vi oss vidare. Det fanns aldrig tid till en tupplur. Runt fem nadde vi vart reda uppslagna camp; bararna var alltid en tid framfor oss. Efter att vi packat upp, tvattat av oss och andats ut fick vi afternoon tea. Det dar ar nagot aterkommande pa alla utflykter man gor i Sydamerika. Kvallsmaten intogs runt sju, klockan atta stangdes talten och da somnade vi bums. Monstret upprepades i tre dagar.
Vandring uppat. Puuuh!
Vi ar sa nojda man kan bli. Aldrig hade vi trott att dessa fyra dagar skulle vara sa bra. Gruppen var nastan perfekt, guiden likasa. Vi hade tur med vadret, endast regn en timme en dag. Llama Path var foretaget vi akte med. De ar lite dyrare, men de tar extremt god hand om sina barare. Nagot som verkligen marktes. Tank att fa tarta serverad den sista dagen, mitt ute i ingenstans. Hur ar det mojligt :)
Besos!
Vi ska nu ta er med pa en resa som vissa priviligerade manniskor fick gora under Inkarikets storhetstid. For man tror att Machu Picchu endast var till for nagra fa viktiga personer. Bland annat astrologen, solen var ju det viktigaste som fanns.
Den attonde december 2014 bar det av. Dagen innan hade vi haft ett introduktionsmote i hallregnet. Vi drack cocate och fick for forsta gangen ett ansikte pa vara framtida kombattanter. Majoriteten var fran engelsktalande lander, sasom Aussie, Nya Zeeland och Kanada. Men aven nagra fran Indien och Tyskland.
Vi fick vara duffelbags som vi fick packa vars sju kilo i, som senare bararna skulle dra runt pa. Under kvallen fylldes dessa, samt en sista maltid intogs. Vi var mer an spanda!
Vi fick vara duffelbags som vi fick packa vars sju kilo i, som senare bararna skulle dra runt pa. Under kvallen fylldes dessa, samt en sista maltid intogs. Vi var mer an spanda!
04:30 mottes vi upp pa Plaza Regocijo i Cusco. I en grupp pa sexton personer finns sa klart alla typer. Direkt utmarkte sig den trotta och gnalliga. Vi hade med oss egen mat, sa nar de andra betalade dyrt for buffé at vi hemmagjorda bullar. Vi var avundsjuka.
Efter frukost akte vi en liten bit till for att sedan lamna bilarna bakom oss och bege oss ut pa den langa vandringen mot Machu Picchu. Detta pa samma stigar som Inkafolket en gang anvande.
Miguel, var guide, visade sig vara en riktigt kunnig man. Han hade halvtimmes langa lektioner med oss om historia, natur, politik och religion. Successivt satte han ihop bitarna precis som en riktigt bra bok bygger upp en historia.
Efter frukost akte vi en liten bit till for att sedan lamna bilarna bakom oss och bege oss ut pa den langa vandringen mot Machu Picchu. Detta pa samma stigar som Inkafolket en gang anvande.
Miguel, var guide, visade sig vara en riktigt kunnig man. Han hade halvtimmes langa lektioner med oss om historia, natur, politik och religion. Successivt satte han ihop bitarna precis som en riktigt bra bok bygger upp en historia.
Fluga vann fajten mot en tarantula!
Dagarna var uppbyggda pa liknande satt, aven fast terrangen och upplevelserna varierade; vi steg upp tidigt, packade ihop vara saker, at frukost och gav oss ivag. Ibland anvande vi oss aven av de otroligt spartanska toaletterna :)
Vi rorde oss upp och ner, hojdskillnaderna for en dag kunde ibland vara upp till 1000 meter. Lunch ats runt tolv oftast, sedan begav vi oss vidare. Det fanns aldrig tid till en tupplur. Runt fem nadde vi vart reda uppslagna camp; bararna var alltid en tid framfor oss. Efter att vi packat upp, tvattat av oss och andats ut fick vi afternoon tea. Det dar ar nagot aterkommande pa alla utflykter man gor i Sydamerika. Kvallsmaten intogs runt sju, klockan atta stangdes talten och da somnade vi bums. Monstret upprepades i tre dagar.
Vandring uppat. Puuuh!
Sista dagen var uppstigningen satt till 03:30. Snabba ryck vid frukostbordet. Allt for att vara forst vid "inslappet" till nationalparken runt Machu Picchu. Aven fast vi skyndade oss var andra grupper fore oss. Det ar ingen tavling, men att komma forst upp har vi hort ar nagot speciellt. Darfor spurtade vi uppfor en timme for att komma forst till Sun Gate, det stalle dar man tittar ner pa nar de forsta solstralarna nar Machu Picchu. Detta var en enorm upplevelse!
Efter detta kom vi in i sjalvaste Machu Picchu. Har gick vi runt hela dagen. Aven fast 2000 turister besoker stallet varje dag fanns det en magisk stamning over det, som ingen turist tycktes kunna ta bort.
Efter detta kom vi in i sjalvaste Machu Picchu. Har gick vi runt hela dagen. Aven fast 2000 turister besoker stallet varje dag fanns det en magisk stamning over det, som ingen turist tycktes kunna ta bort.
Var tyska van!
Machu Picchu fran Sun Gate, precis nar forsta solstralarna nadde dit.
Machu Picchu fran Machu Picchu.
Vi ar sa nojda man kan bli. Aldrig hade vi trott att dessa fyra dagar skulle vara sa bra. Gruppen var nastan perfekt, guiden likasa. Vi hade tur med vadret, endast regn en timme en dag. Llama Path var foretaget vi akte med. De ar lite dyrare, men de tar extremt god hand om sina barare. Nagot som verkligen marktes. Tank att fa tarta serverad den sista dagen, mitt ute i ingenstans. Hur ar det mojligt :)
Besos!