Sydamerika del 7
Klockan atta landade planet i Cartagena. Denna dag, 27 december, hade under hela resan kants avlagsen. Men nu var den har. Vi skulle traffa Caspers foraldrar, Danny och Anita, syster Camilla och systers pojkvan Kristofer. Vi tog en taxi in fran flygplatsen och dar, utanfor vart Airbnb-boende stod en man och en kvinna och vantade. Kramkalas och glada miner!
Dagarna spenderades med strandhang, stadshang, havshang m.fl. hang. Det fanns i stora drag tre stora stadsdelar: Getsemani, dar vi bodde, gamla stan och en sista vi inte kommer pa namnet pa. Men den var iaf mycket mer modern.
Vi hyrde ocksa cyklar och cyklade runt alla tre stadsdelarna. Att cykla i Colombia ar utomjordiskt. Har kor manniskan bil. Helst stora feta jeepar, som deras hjaltar fran USA... Men de tog anda hansyn till oss, sa klart med intryckt tuta.
Nyarsafton var kommen och vi at en god middag pa ett fint stalle. Tyvarr tog maten mer an tva timmar att tillaga sa vi missade lite av gatulivet. Vid midnatt stod alla samlade pa torg, gator, murar, tak och trad for att se fyrverkeriet. Aldrig slutar man hapnas.
Nyarsdagen inneholl inte bakfylla. Vi tog oss upp tidigt for att ta en buss till Montería i de mer vastra delarna av Colombia. Dar var tanken att byta buss till Turbo. 09:30 var avgangstid. Den avgick 10:30. Forvanad? Nej, colombiatid. Na, det ar faktiskt inte alls charmigt. Bussen var samst. Vi fick satet langst fram. Vi var riktigt glada till en borjan, sen markte vi att motorn satt under sa golvet var brannhett. Alltsa skraddarstallning eller benen i annan onaturlig stallning. Personen i passagerarsatet fick hjalpa till att halla vatten pa motorn, for att undvika overhettning. Detta holl i fyra timmar, sen dog bussen. Vi fick alla ga av och byta buss. I nasta buss fick Danny tva personer bredvid sig som var alldeles blodiga av en motorcykelolycka (ta buss till sjukhus?). Casper fick en extremt full person, som senare blev avkastad. Langst fram satt en kvinna som nog skulle fott for ett bra tag sen. En hund, samt tio personer for mycket. Vi kom fram tre timmar for sent.
I Montería visade sig att alla chaffisar var for fulla eller for bakis for att kora. Forutom en. Som till fett overpris (givetvis) korde oss. Som bast klarade han 120 pa en 30-vag.
Tidigt nasta morgon tog vi en speedboat till Capurganá. Det gar endast att ta sig dit med bat eller flyg. 1999 blev denna lilla by belagrad av gerillan. 2010 kunde man aterigen borja aka hit. Andra januari 2015 gjorde vi det. Borjan av batfarden var lugn. Men efter en timme borjade vagorna bli hogre. Anda kandes det ok. Tills vi sag att en bat hade fatt motorstopp. Var "kapten" vande pa var skuta och val dar skrek varan och deras kapten att manniskor i den trasiga baten skulle hoppa over till var. I tremetersvagor mitt ute pa havet. Det utbrot panik. Radda sig den som kan. Ingen brydde dig om nagon annan an sig sjalv. Plotsligt horde vi skrik. Vad hade hant? Tva personer hade klamt sina fingrar (sa dom gick av) mellan batarna. Hemska scener. Havet tilltog an mer. Och inte forran en timme senare var helvetesfarden over. Vi tankte nog alla hur fan ska vi kunna segla fem dagar.
Det fick bli ett senare problem. For nu var vi forst tvugna att hitta boende. Tre natter for sex natter. Helst tre dubbelrum, tack! Mitt i hogsasong. Behover man verkligen boka det? Oh, ja! Savida man inte vill leta i timmar och valja ett hotell for 600 kronor natten... Hotell Calypso blev vart boende i tre dagar. Eller i alla fall forsta dagen. Vi flyttade vidare, medan de andra stannade kvar. Pa Posado Gecko fungerade varken toalett, dusch eller flakt. Men vi brakade till oss en gratis middag som kompensation. Och fortsatte utnyttja Calypsos pool!
Capurganá var valdigt mysigt och vi trivdes trots orakneliga stromavbrott och svarigheter med att finna mat. Det blev inte battre nar baten fran storre stad var med om en olycka i de hoga vagorna - mindre mat.
De hoga vagorna och det blasiga vadret stallde till det ytterligare for oss. Var segling till San Blas blev framskjuten en dag. For att segla i mindre vagor. Vi hyrde ett hus vid vattnet sista dagen for att vanja oss vid havets ljud infor seglingen. Det gick sadar.
Den sjatte januari satte vi oss aterigen i en speedboat. Denna gang till Sapzurro (en liten grannby, se bild ovan) for att ga ombord pa var bat, Maluco, som skule bli vart hem for narmsta fem dagarna.
Besos!
Glad vard - José!
Dagarna spenderades med strandhang, stadshang, havshang m.fl. hang. Det fanns i stora drag tre stora stadsdelar: Getsemani, dar vi bodde, gamla stan och en sista vi inte kommer pa namnet pa. Men den var iaf mycket mer modern.
Getsemani.
En dag testade Casper pa kitesurfning. Det var ju inte sa latt som han trodde. Kiten flog pladask ner i vattnet fler ganger an den svavade i skyn. Tack Cam och Kris for den tidiga presenten :)Den dar nya stadsdelen, sett fran en o utanfor.
Vi hyrde ocksa cyklar och cyklade runt alla tre stadsdelarna. Att cykla i Colombia ar utomjordiskt. Har kor manniskan bil. Helst stora feta jeepar, som deras hjaltar fran USA... Men de tog anda hansyn till oss, sa klart med intryckt tuta.
Kitesurfning.
Tandemcykling.
Snurrig man i Cartagena!
Nyarsafton var kommen och vi at en god middag pa ett fint stalle. Tyvarr tog maten mer an tva timmar att tillaga sa vi missade lite av gatulivet. Vid midnatt stod alla samlade pa torg, gator, murar, tak och trad for att se fyrverkeriet. Aldrig slutar man hapnas.
Nyarsdagen inneholl inte bakfylla. Vi tog oss upp tidigt for att ta en buss till Montería i de mer vastra delarna av Colombia. Dar var tanken att byta buss till Turbo. 09:30 var avgangstid. Den avgick 10:30. Forvanad? Nej, colombiatid. Na, det ar faktiskt inte alls charmigt. Bussen var samst. Vi fick satet langst fram. Vi var riktigt glada till en borjan, sen markte vi att motorn satt under sa golvet var brannhett. Alltsa skraddarstallning eller benen i annan onaturlig stallning. Personen i passagerarsatet fick hjalpa till att halla vatten pa motorn, for att undvika overhettning. Detta holl i fyra timmar, sen dog bussen. Vi fick alla ga av och byta buss. I nasta buss fick Danny tva personer bredvid sig som var alldeles blodiga av en motorcykelolycka (ta buss till sjukhus?). Casper fick en extremt full person, som senare blev avkastad. Langst fram satt en kvinna som nog skulle fott for ett bra tag sen. En hund, samt tio personer for mycket. Vi kom fram tre timmar for sent.
I Montería visade sig att alla chaffisar var for fulla eller for bakis for att kora. Forutom en. Som till fett overpris (givetvis) korde oss. Som bast klarade han 120 pa en 30-vag.
Tidigt nasta morgon tog vi en speedboat till Capurganá. Det gar endast att ta sig dit med bat eller flyg. 1999 blev denna lilla by belagrad av gerillan. 2010 kunde man aterigen borja aka hit. Andra januari 2015 gjorde vi det. Borjan av batfarden var lugn. Men efter en timme borjade vagorna bli hogre. Anda kandes det ok. Tills vi sag att en bat hade fatt motorstopp. Var "kapten" vande pa var skuta och val dar skrek varan och deras kapten att manniskor i den trasiga baten skulle hoppa over till var. I tremetersvagor mitt ute pa havet. Det utbrot panik. Radda sig den som kan. Ingen brydde dig om nagon annan an sig sjalv. Plotsligt horde vi skrik. Vad hade hant? Tva personer hade klamt sina fingrar (sa dom gick av) mellan batarna. Hemska scener. Havet tilltog an mer. Och inte forran en timme senare var helvetesfarden over. Vi tankte nog alla hur fan ska vi kunna segla fem dagar.
Det fick bli ett senare problem. For nu var vi forst tvugna att hitta boende. Tre natter for sex natter. Helst tre dubbelrum, tack! Mitt i hogsasong. Behover man verkligen boka det? Oh, ja! Savida man inte vill leta i timmar och valja ett hotell for 600 kronor natten... Hotell Calypso blev vart boende i tre dagar. Eller i alla fall forsta dagen. Vi flyttade vidare, medan de andra stannade kvar. Pa Posado Gecko fungerade varken toalett, dusch eller flakt. Men vi brakade till oss en gratis middag som kompensation. Och fortsatte utnyttja Calypsos pool!
Fint va :)
Capurganá var valdigt mysigt och vi trivdes trots orakneliga stromavbrott och svarigheter med att finna mat. Det blev inte battre nar baten fran storre stad var med om en olycka i de hoga vagorna - mindre mat.
Vi vandrade fran Capurganá till Sapzurro. Tva timmar upp och ner upp och ner. Vackert var det!
De hoga vagorna och det blasiga vadret stallde till det ytterligare for oss. Var segling till San Blas blev framskjuten en dag. For att segla i mindre vagor. Vi hyrde ett hus vid vattnet sista dagen for att vanja oss vid havets ljud infor seglingen. Det gick sadar.
Den sjatte januari satte vi oss aterigen i en speedboat. Denna gang till Sapzurro (en liten grannby, se bild ovan) for att ga ombord pa var bat, Maluco, som skule bli vart hem for narmsta fem dagarna.
Besos!