Våra fyra dagar i fem länder

Flygplatser. En plats som framkallar känslor hos de allra flesta. Vissa är skräckslagna och vill inget hellre att åka därifrån så snabbt och säkert som möjligt medan andra finner denna plats otroligt harmonisk, inspirerande och tillbringar gärna tid med att studera människor på språng eller bara insupa den härliga atmosfär som bara en flygplats besitter. Känslan att vara på väg någonstans är svår att slå, oavsett om man är på väg hem till sina nära och kära eller som vi, återigen på väg mot nya äventyr. Denna gång var det inte bara vi två som utforskade världen utan vi fick trevligt sällskap av Caspers föräldrar.
 
Efter många om och men lyfte planet äntligen från Kastrup med destination Milano. Väl framme efter en behaglig flygning hämtade vi vår hyrbil och styrde kosan mot Cinque Terre, Italiens riviera eller Blomsterrivieran som den också kallas tack vare alla färgstarka blomsterodlingar. Vägen dit var krokig, smal och t.o.m. lite farlig emellanåt men tillslut kom vi fram till vår by Vernazza, som skulle fungera som utgångspunkt och hem under våra fyra dagar i Cinque Terre. 
 
Bilden är tagen på vår vandring från pittoreska Vernazza till den största av de fem byarna Monterosso al Mare.   Det var en häftig vandring som kändes rejält i benen dagen efter men det var det klart värt. För utsikten och upplevelsen att gå de tre kilometrarna är något man kommer kunna leva på när vinden viner runt knuten och regnet piskar mot fönsterrutorna senare i höst. Väl framme i Monterosso åt vi en typisk italiensk lunch innan vi begav oss mot stranden för att få några sista solstrålar på våra kroppar. Helt okej sätt att tillbringa första september på!

 
Nästkommande dag pinnade vi vidare mot nästa by: Corniglia. Där vi återigen fick beskåda häftig natur och fantastisk arkitektur. Det är något helt annat än de enformiga och gråa bostadshusen som byggs och förfular runt om i Sverige.
 
På grund av dåligt väder veckorna innan vår ankomst var vandringsleden till nästa by avstängd så vi fick snällt ta tåget dit. I Manarola insöp vi ytterligare lite av den italienska charmen och fick i oss en lunch som bestod av musslor respektive hemmalagad pestolasagne. Italienarna kan verkligen det här med att laga god mat!
 
Via det populära och kärleksfulla promenadstråket "Via dell'Amore" var vi framme i den sista och näst största byn Riomaggiore. Ännu en fantastisk by där man kunde blicka ut över de färgglada husen.
 
 
 
Man skulle kunna sitta här och skriva hur länge som helst om hur mysigt, fantastiskt och underbart Cinque Terre är, men jag uppmanar er istället att åka dit för att på egen hand uppleva denna italienska pärla.
Vi var alla fyra väldigt nöjda med resan och njöt av att få krama ut det sista ur sommaren genom att äta gott, dricka gott och framförallt få se och uppleva ännu en magisk plats tillsammans.
 
 
Vi fick dessutom chansen att smaka det egenproducerade vinet Sciacchetrà som görs på torkade druvor. Ett mycket sött men mäktigt dessertvin som endast görs i en begränsad upplaga , vilket speglar Cinque Terre i högsta grad.
Ett sött men mäktigt område som finns i en klart begränsad upplaga.