Sydamerika Del 2

Andra delen av resan borjar har. Vi har filat pa texten under var fard i en buss tillsammans med peruaner fran plats Puno till plats Arequipa. Denna bit kan tyckas kort, men ack sa fel, den var bade lang och javlig. Utanfor fonstret sag vi siluetterna av vulkanerna Misty och Pichu Pichu avspegla sig mot den stjarnklara himlen, samtidigt som vi i bussen sniffade pa andedrakten fran kokaidisslande gummor och gubbar. En buss som aldrig slutade att plocka pa passagerare. 

Men nu till dar vi slutade. Inte har ledsnadens graa spindel hunnit spinna sitt nat i vara hjartas dunkla vrar - na, vi har haft en underbar tid. Som vi nu tankte fortalja.

Pa La Torre hostel var vi inackorderade den nionde november. Denna dag hade vi dessforinnan traffat Nicole och Barbara vid granskontrollen Argentina Bolivia. Tillsammans med dessa icke-EU medborgare bokade vi fyra dagar, med slutmal saltoknen. Datum: 11 november.

En dag hade vi i Tupiza, staden dar Butch Cassidy och the Sundance Kid stotte pa sin slutgiltliga patrull efter sin okanda ranarraid. Detta ville vi sa klart uppleva i fullo och gav oss darfor ut pa vasternridning i det karga landskapet. Nina - mer cowboy an Casper.
 
 
 
Den elfte november borjade alltsa ett aventyr. En uppstallning av Nina Casper Nicole Barbara Ely och Vincente. De tva sista fran Bolivia, guide/kock och chauffor i respektive ordning. 
Forsta dagen larde vi bade kanna varandra, kulturen och naturen som sodra Bolivia har att erbjuda. 
For att inte gora nagot langrandigt for er, vara lasare, gor vi det hela lite mer flexibelt an vad det kanske var.
Hojdpunkter fanns det manga, bottennapp knappast nagra. 
 
                                                                                       Lamaspotting
           
 
Vi sag sjoar i regnbagens alla farger, flera av dem innehallandes flamingos. Vi bodde i en nationalpark utan el och varme. Vi badade i hot springs i surrealistisk landskap a la Salvador Dali.
. Vi at lunch vid foten av en aktiv vulkan. Samt spenderade natten pa ett "hotell" helt gjort av salt.
Ger onda gaser.

Har fragade vi oss verkligen var vi var.


Man lever tyvarr inte av salt allenast.

Sista dagen hade minst sagt ett fokus. Det var inzoomat till microniva. Allt vi skulle gora var att ta roliga bilder. Nagon tid att njuta fanns knappast. Nar vi tanker efter ar det inte njutbart med 35 grader i en saltoken.

 
 
 
 
Efter dessa ljuvliga dagar satte vi rovarna i tva minnesvarda minibussar, dar den sistas dack stannade, efter manga om och men i Sucre. 
Denna universitetsstad fick oss att slappna av i, hor och hapna, sju hela dagar.

 
Till nasta gang far ni bita pa naglarna angaende death road, forsok till inbrott, solens fodelse och moderna gamar.

Besos!