Tokyokõhai
Svensk öl med längtan av öl från andra delar av världen. Svensk vinter med drömmar om vår i en annan del av världen. Återkommande ansikten med hopp om att få se nya.
Decembermolnen hade tidigt bestämt sig för att inte låta Helios dagliga himlafärd från öst till väst bli tillgänglig för de dödliga på jorden. Utan energi var det lätt att slumra till och få för sig att molnen över Japan kanske inte hade lika starka band till varandra. En framtid utan förmåner på SAS hade också det en stor inverkan på beslutet. Vi valde att åka längst fram i flygmaskinen till Tokyo. Ingen av oss ville längre slumra.
Caspers tidigare besök i Tokyo var både en försäkran om att staden hade mycket att ge, men gav också en trygg famn att luta sig tillbaka på när intrycken blev många.
Vi anlände till Tokyo lagom till att Helios hade ryktat sina hästar Aethon, Eos, Phlegon och Pyrois, för att påbörja sin färd mot väst. Efter att ha tagit tåget till stan ville vi se vilka intryck vi kunde få.
Det viktiga var att sätta alla celler ansvariga för den spatiala uppfattningsförmågan i arbete.
När vi alla var säkra på att detta hade blivit gjort upplevde vi allt man kan någonsin önska sig av en plats på denna jord.
När Helios hade anlänt till väst skulle han ta båten tillbaka. Då passade vi på att använda våra röster. Och smaka på den där ölen som vi hade åstundat så länge.
Ölen var god.
Väldigt bra skrivet min son, och vilken grym resa det var!