T in The Park
Med endast svenska festivalminnen tyckte vi båda att det var dags för något större, kanske något bättre. Efter att varit idel öra till en väns beröm av T in The Park i Skottland (som han själv aldrig varit på), var det denna festival som vi till sist skulle välja att köpa biljetter till.
Ett antal andra hade sagt att de skulle med, men efter många om och men, samt den ena bortförklaringen bättre än den andra, blev det till slut endast Nina och Casper. Inte så dåligt det, skulle det visa sig!
Flyg Köpenhamn - London - Edinburgh Buss Edinburgh - T in The Park.
Vi hade ingen aning om vad som väntade oss; Nina hade innan denna festival endast erfarenhet av några dagar på Hultsfred. 15000 i kö när vi kom fram (totalt 85000 besökare) och gyttja upp till kanten av stövlarna.
Efter en torsdag och fredag av om inte strålande sol, så i alla fall uppehåll, torkade det upp en del.
Under fredagen började konserterna, och vilket tryck. Jämförelser mellan svenska festivaler och T in The Park slutar vid att det finns högtalare och mikrofon på båda. Men därefter är det mesta annorlunda; artisterna bättre och publiken galnare. Under fredagen sågs Florence&The Machine, New Order, BJM, Kaiser Chiefs, Pulled Apart By Horses samt många fler. Där PABH gjorde störst intryck!
Lördagen bjöd på störtregn under alla ljusa och mörka timmar. Att gå på bajamaja var kanske inte den mest fräscha upplevelsen. Men If you gotta go, you gotta go.
Konserter sågs ju självklart ändå. Bland våra favoriter nämns Noel Gallagher's High Flying Birds, David Guetta och Alabama Shakes denna kväll!
Här: Nina framför Guetta
Söndagen var vår sista dag, och förutom att det mesta var blött och Nina hade ont i sin höft efter att ha legat på bar mark, då Casper glömt liggunderlag. Hmm, vad sa de nu här? Nina hade ont, efter att Casper glömt sitt liggunderlag. Det rimmar ju inte? Vad som utelämnats här får ni fråga vidare om!
Under söndagen sågs framförallt Swedish House Mafia och Kasabian. Att dessa låg sist var helt rätt, vilka framträdande. Kasabian hade energi att bygga en rymdfarkost under en kväll och SHM hade pyroteknik att flyga den till månen!
Totalt sett går detta egentligen inte att jämföra med någon festival i Sverige. Så därför gör vi inte det. Roligare och mer upplevelser under så få dagar har vi svårt att hitta!
Ett antal andra hade sagt att de skulle med, men efter många om och men, samt den ena bortförklaringen bättre än den andra, blev det till slut endast Nina och Casper. Inte så dåligt det, skulle det visa sig!
Flyg Köpenhamn - London - Edinburgh Buss Edinburgh - T in The Park.
Vi hade ingen aning om vad som väntade oss; Nina hade innan denna festival endast erfarenhet av några dagar på Hultsfred. 15000 i kö när vi kom fram (totalt 85000 besökare) och gyttja upp till kanten av stövlarna.
Efter en torsdag och fredag av om inte strålande sol, så i alla fall uppehåll, torkade det upp en del.
Under fredagen började konserterna, och vilket tryck. Jämförelser mellan svenska festivaler och T in The Park slutar vid att det finns högtalare och mikrofon på båda. Men därefter är det mesta annorlunda; artisterna bättre och publiken galnare. Under fredagen sågs Florence&The Machine, New Order, BJM, Kaiser Chiefs, Pulled Apart By Horses samt många fler. Där PABH gjorde störst intryck!
Lördagen bjöd på störtregn under alla ljusa och mörka timmar. Att gå på bajamaja var kanske inte den mest fräscha upplevelsen. Men If you gotta go, you gotta go.
Konserter sågs ju självklart ändå. Bland våra favoriter nämns Noel Gallagher's High Flying Birds, David Guetta och Alabama Shakes denna kväll!
Här: Nina framför Guetta
Söndagen var vår sista dag, och förutom att det mesta var blött och Nina hade ont i sin höft efter att ha legat på bar mark, då Casper glömt liggunderlag. Hmm, vad sa de nu här? Nina hade ont, efter att Casper glömt sitt liggunderlag. Det rimmar ju inte? Vad som utelämnats här får ni fråga vidare om!
Under söndagen sågs framförallt Swedish House Mafia och Kasabian. Att dessa låg sist var helt rätt, vilka framträdande. Kasabian hade energi att bygga en rymdfarkost under en kväll och SHM hade pyroteknik att flyga den till månen!
Totalt sett går detta egentligen inte att jämföra med någon festival i Sverige. Så därför gör vi inte det. Roligare och mer upplevelser under så få dagar har vi svårt att hitta!
Ingen dålig trudelutt det där inte! Vi funderar båda över varför bajamajan var så äcklig? Men ni utelämnade även en viktig del, hur smakade t:et?